The reason I survive is kind of you.
Jag är helt dum i huvudet. Men faktiskt, han borde fan FÖRSÖKA bry sej lite. Inte säga åt mej att komma, sitta, ligga, rulla runt och springa som en jävla hund. Vill han ah mej får han ta mej. Inte konstigt att jag blir grinig när han åker när han först kommer över med cykel och hälsar på, och sen åker iväg. När han först dissade mej efter skolan(han kom in i klassen, satt och pratade (med alla andra?!), sen så säger någon att "*namncensur* letar efter dej" och han sticker som ett skott utan ett ord. Rådiss av min pojkvän. Jag vet, jag är på, men vad fan gör man. Jag är KÄR ffs. Vad förväntar han sej? Efter 10 månader är kanske inte han nykär, men det känns fan som att jag är det. Det är som att, ibland så passar det minsann att klappa och mysa lite med hunden, men när den ber om uppmärksamhet som alla hundar gör, så är det inte säkert att det passar. Då är det, "stygg fido, gå och lägg dej och skäms i korgen". Kanske lika bra att göra som husse gör?
Du äger min värld, men du behöver väl inte släppa bomber överallt?
Du äger min värld, men du behöver väl inte släppa bomber överallt?
Kommentarer
Trackback